Idag har det varit julpyntning på hög nivå här hemma. Vart en sväng till birsta för att handla en bokhylla och lite annat smått och gott. Och första snön har fallit idag, äntligen!

Nu ligger jag och glor på Sthlm horseshow.

Godnatt gott folk!

Har varit bort till birsta med mot och far, bart lite julklappar till Thea och till min kära syster :) skönt att man har börjat iaf så man inte står där 3 dagar innan och vet inte vad man ska köpa :)

Idag blir min älskling 7 månader och hon, mamma och Sanna har även namnsdag då det är Catarina idag :)

Nu ska jag mysa med min fialotta ett tag, blir kanske en utgång ikväll. Vet inte när jag va på krogen senast :o

Det är så otroligt skönt att Thea har börjar sova hela natten. Man känner sig utvilad och har Inge problem med att kliva upp när hon väl vaknar. Nog för att hon sover till drygt 8 varje morgon :) Fröken har fått sin gröt nu på morgonen och nu är de full fart, springer runt i gåstolen och skriker höga C för kung och fosterland ;) otroligt skönt för min stackars huvudvärk men de är bara härda ut ;)

Idag funderar jag på att dra med syster till birsta för hon börjat kl 17 så hon har ju all tid i världen ;) kanske ska gå upp och lägga Thea bredvid henne så kanske hon vaknar ;)

Ha en kanon dag :)

Uppe med tuppen idag 06.30 ville Thea kliva upp.. >_< Tur jag somnade tidigt igår. Vi har inte gjort så mkt på morgon, busat, ätit gröt och myst. Nu är de dax för fröken att sova en sväng och då brukar mamman titta på greys. Men vad händer? Jo tv jäveln slutar funka precis när de ska börja!! Arg Janica Henriksson kollar på com hems hemsida och upptäcker att dom håller på och förbättrar nätet och kommer vara klar vid 12! Grattis.. Jag får väl vika tvätt iställe..

Bilderna är från i söndags då ju va på middag hos fam Sandberg :)

Många har tjatat och nu är den äntligen här!

24/4 -11

Dagen började som alla andra dagar, va otroligt less på att gå över tiden och den här dagen va mycket mer jobbig än alla andra dagar jag gått över. Va otroligt less, trött i huvudet och seg som bara den. Men solen lyste och de va otroligt fint väder. De va inte en enda människa inne i lägenheten, alla satt ute på gräsmattan och försökte få så mycket sol på sig som möjligt. Jag gick ut i köket gjorde min macka och tog mitt glas oboy. Jag gjorde som alla andra, satte mig i min rosa stol ute på gräsmattan och hoppades på att dagen skulle gå fort. Jag hade inte fått varit på toa på över en vecka och jag hade så otroligt ont i magen, för varje tugga jag svalde ner kändes de som att de skulle komma upp igen. Jag visste att om jag sa något skulle dom skicka i mig den där jävla ricinoljan, så jag höll tyst. Det gick ca en halvtimme men sen kunde jag inte hålla tyst längre. Jag behövde verkligen gå på toa! Mamma gick in för att hämta den otroligt äckliga, vidriga jävla skitoljan. Skitolja är verkligen de rätta ordet, sist jag tog den kunde jag inte ens sitta fem minuter innan jag va tvungen att springa och då fick jag springa hela tiden sen. Mamma kom och jag svepte oljan precis som att de vore en shot. Minuterna gick, ingenting hände. En halvtimme gick och fortfarande ingenting. Folket på gräsmattan började skämta om "mitt toabesök" de va allt ifrån touchdown till spring för livet, de svämmar över. Ingenting hände och jag kände hur jag blev mer och mer frustrerad men jag kunde inte låtabli att skratta åt deras kommentarer. Vi låg nästan dubbelvikta av deras kommentarer. Mitt i allt får jag ett telefonsamtal, på andra sidan luren är de Ragge som säger att han tänkte komma ut och köra nån gaddning på mamma och pappa. Mamma och pappa packar i sig i bilen och beger sig mit granloholm för att plocka upp honom. När dom väl hemma igen va de nästan dax för mat, så pappa tände grillen och slängde på köttet. Jag va inte alls hungrig, kände mig bara otroligt less över min mage! Resten av familjen och grannarna satte sig ner för att äta, men inte jag. Jag satt kvar i min rosa stol brevid Ragge och planerade lite på min gaddning. Efter maten gick pappa och Ragge in för att påbörja hans arm. Jag satt kvar i min rosa stol, less över att jag inte fick någon gaddning själv och less över att jag inte fick gå på toa. Hur mycket jag än försökte så kom de inte ett jävla skit! Frida och Elias tittade ut i de fina vädret för att lämna en topp till pappa. Kvällen kom, pappa satt kvar i sin fotölj och fick mer och mer färg i sig. Stefan slog en signal och kom ut för att umgås lite. Så vi satt oss ner för att kika när Ragge körde nålen i pappa. När Ragge va klar med pappa så skrek jag rätt ut att jag ville gadda pappa, så ragge gav mig maskinen och jag körde en otroligt snygg smiley på pappas ben. Vid halv tio kände jag att de va dax att lägga sig i badkaret för jag hade så otroligt ont i magen eftersom jag fortfarande INTE hade lyckats fått ur mig nått. Så jag sa hejdå till Stefan och resten av folket och gick upp för att ta mig ett varmt bad. Där låg jag länge och väl, minst 45 minuter och de va så otroligt skönt att bara få vara. Klev upp, tog på mig mina kläder och gick ner igen. I soffan satt min syster vid datorn, jag la mig ner brevid henne och rätt som de är sprakade de till i min kropp. Jag sa till Sanna "men gud hörde du!". Två sekunder senare får jag en otrolig smärta i både mage och rygg, jag tänker "MEN SHIT! Nu får jag äntligen gå på toa!". Så jag rusar in mot toan och sätter mig, där ser jag bara blod. Paniken stiger och jag skriker rätt ut. Mamma kommer inrusande och säger att allt är lugnt. Hon tycker att jag borde gå och lägga mig i badkaret igen för att de inte är påväg än. Jag reser mig upp från toan och försöker stappla mig ut i köket, parkerar mig på en stol och nästa värk kommer. Dom är nära nu, dom kom från ingenting. Vafan är de som händer? Från ingenting dök dom upp. Jag känner ännu mer panik och folket runt omkring mig börjar stressa upp sig, mamma värmer vetekudden, plockar fram alvedon och jag skriker "RING GRANNEN!". Mamma ringer upp Maria och säger "Klä på sig igen för nu är de påväg!". Jag hör Maria säga nått på andra sidan luren och lägger på. Två minuter senare är hon innanför dörren. Dom har fullt upp med att få på mig mina skor och strumpor. Maria stöttar mig ut mot bilen och våran resa börjar in mot BB!

23.02

Inne på akuten. Maria släppte av mig precis vid dörrarna, hon skyndade sig att parkera bilen och jag anmäler mig. Hon i reseptionen ser konstigt på mig och jag säger att jag är här för att föda barn. Hon ser på mig med en undrande blick och frågar om jag har någon med mig, jag svarar mitt i en värk "JA! Hon parkerar bilen." Två sekunder senare kommer Maria inspringande genom dörrarna. Dom sätter mig i en rullstol och våran färd genom alla hundratals korridorer börjar mot BB. Jag mår illa, jag vill bara kräkas. Maria rycker en spypåse från en säng som står vid väggen. Hon sträcker fram den mot mig och ger mig nån kommentar om att jag får spy i den. Vi närmar oss hissen jag ser den, "HISS 2" står de med stora bokstäver på en skylt. Svetten rinner, "snälla låt mig vara framme snart!" tänker jag. Maria går med snabba steg bakom mig jag kommer närmare och närmare. Äntligen framme. Jag trycker på knappen och väntar på att hissen ska komma. Dörrarna öppnar sig och maria kör in mig. Jag trycker på tvåan och dörrarna stängs, hissen åker upp. Dörrarna öppnas, Maria kör mig snabbt mot dörren där de står förlossning.

BB kl 23.10

Vid dörren möts vi av en ungtjej i 25-30 års åldern, Jenny Jansson. Hon tar emot oss och visar oss ett rum, påvägen dit ställer hon en massa frågor om värkar. Väl inne i rummet, kravlar jag mig upp från rullstolen men hinner inte alls långt innan nästa värk kommer, jag lutar mig mot sängen och försöker tänka på andningen. Maria står hela tiden vid min sida och smeker min rygg. När väl värken har släppt hasar jag mig upp i sängen, Jenny spänner på mig ett band runt min mage för att mäta en CTG kurva. Det spänner, fyfan va de spänner. De värker i hela kroppen när hon drar åt bandet. Hon tittar på mig och med ett leende på läpparna säger hon "Janica, du måste ligga såhär i en halvtimme så vi ser hur allt ser ut." Jag tänker för mig själv, "hur fan ska jag klara av detta.." Hon tittar på mig, viker inte undan blicken, när hon har tittat på mig i några minuter så säger hon "Nu ska jag göra en undersökning så vi vet hur mycket du är öppen". Jag tittar bara på henne och nickar med huvudet. Just precis när hon ska till och göra undersökningen kommer nästa värk. HELVETE jag vill bara skrika rätt ut, jag försöker på nått sätt behålla lugnet och säger snällt åt henne "snälla vänta tills värken försvinner" Hon ser förstående på mig. Hon lugnar sig och väntar ut min värk. Jag känner hur svetten rinner längs ryggen, jag bryr mig inte om de. Värken avtar och Jenny fortsätter med undersökningen, hon kommer fram till att jag är öppen tre cm. Skönt tänker jag men hejdar mig genast, jag hade läst att en förstföderska bara öppnar sig en cm i timmen. Jenny lämnar rummet och säger att hon kommer tillbaka igen efter en kvart. Maria sitter på stolen brevid mig, hon drar stolen närmare och smeker mitt hår för nu kom nästa värk. Jag gnyr till, vrider och vänder på mig. Fan hur ska jag ligga för att de ska kännas bättre. Jag börjar dra i bandet jag har på magen, de gör så jävla ont! "Fan varför ska de där jävla bandet vara där" tänker jag för mig själv. Jag vänder mig mot Maria och säger "Kan jag få ta bort de här förbannade jävla bandet?!" Hon småskattar åt mig och säger att de nog måste vara kvar. Jag fortsätter dra i bandet runt magen, apparaterna brevid mig börjat tjuta. Jenny kommer in genom dörren igen, jag säger till henne "Det gör så otroligt ont med de här bandet runt magen så jag vet inte vart jag ska ta vägen!" Hon beslutar då att de är lika bra att jag får komma in på en förlossningsal och prova på lustgasen. Jag reser mig sakta upp ur sängen och känner genast att nästa värk kommer, jag sätter mig upp. Andas så gått de går, men helvete de gör ondare än förut. Jag skriker till, jag fortsätter andas, håller mig för magen. Tårarna bränner på insidan av mina ögonlock. Jag funderar en kortstund "Vafan har jag gett mig in på egentligen?". Jag ställer mig på benen, dom bara skakar. Men jag struntar i de, jag biter ihop och går ut ur rummet. Jag går som en kratta, jag känner de själv. Ryggen helt böjd, men jag struntar i de. Jeny visar oss till ett rum men ångrar sig snabbt eftersom de ligger ett par i rummet brevid och sover. Så vi fortsätter en bit längre ner i korridoren. Inne i rummet står en kvinna och gör någonting. Jag ger henne en blick men skiter i de sen, jag orkar inte. Vill bara ta mig till sängen och lägga mig där. Jag kravlar mig upp i sängen, lägger mig på sidan med blicken mot kvinnan. Hon kommer fram tar mig i hand och pressenterar sig "Hej Janica, Anita Eriksson heter jag och vi ska föda fram lite barn här!". "Trevlig kvinna med lite krut i." tänker jag för mig själv och ler. För vi va ju faktiskt här för att föda barn! Anita plockar ihop slangar och grejer till lusgasen, hon inser att de är fel slang, hon rundar min säng och går bort till ett skåp för att hämta en ny. Jenny står vid datorn och skriver, Maria står slickad vid min säng. Det känns skönt att hon är med mig, så jävla otroligt skönt. Jag känner mig trygg på något sätt, jag vet att hon inte skulle lämna min sida en sekund. Hon finns där, hon har gjort de här förut. En värk kommer och jag kommer genast på andra tankar igen. Anita har kopplat in slangen till lustgas och hon ger mig masken. Hon står på andra sidan om sängen, hon tittar på mig och försöker förklara hur jag ska använda lustgasen. Jag tar ett djupt andetag i masken och känner hur jag blir yr i huvudet, men de är en otrolig skön känsla. Jag fortsätter att dra andetag efter andetag. Jag känner hur jag domnar bort i läpparna men de struntar jag i. De är så otroligt skönt, jag domnar bort i resten av kroppen och de är så otroligt skönt.

00.00

Kissnödig, jag känner mig otroligt kissnödig och måste få gå på toa NU! Jag vågar inte resa mig upp, jag är ju helt yr i huvudet. Jag släpper masken, gnuggar mig i ögonen och kollar mig runt i rummet. Brevid mig står Maria, jag tittar på henne och säger "Maria, jag måste kissa!" hon tittar på mig och ler "Självklart ska du få kissa". Hon vänder sig mot Anita som kommer och hjälper mig till toaletten. Jag sitter där ett tag för mig själv och funderar, värkarna kommer tätare och tätare och gör ondare och ondare. Anita står utanför dörren, hon öppnar dörren lite och frågar med en vänlig röst om jag är klar. Jag nickar. Hon kommer in, hjälper mig upp och bär mig nästan ut från toaletten. Jag kravlar mig upp i sängen och intar sidoläge, tar tag i masken och börjar suga i mig lustgasen igen. Åter igen snurrar de till i huvudet, de känns som att jag är påväg att somna men de går inte, yttligare en värk är pågång. Jag försöker andas så lugnt som möjligt och försöker slappna av. Men vill knipa till och hålla andan.

00.10

Jenny bestämmer sig för att göra en undersökning. Hon tittar på mig och säger "Nu är du öppen åtta cm, om du vill ha EDA så kan vi lägga de nu." "Jatack jag vill gärna ha ryggbedövning." Jenny går mot dörren för att ringa ner till narkosen. Jag ligger där i sängen och värkarna kommer tätare och tätare hela tiden. Smärtan går inte att beskriva och jag vill bara gråta. Tårarna bränner inanför ögonlocken men jag bestämmer mig för att vara stark. Jag kämpar emot varje värk, jag suger i mig lustgas. Maria böjer sig ner mot mig och säger att jag måste släppa på lustgasen ett tag och andas luft. Jag böjer upp huvudet mot henne men släpper inte masken. Jag trycker den så hårt mot ansiktet som jag kan. Maria stoppar ett finger mellan masken och mitt ansikte men jag märker det inte, jag är helt borta i huvudet.

00.35

Det trycker på, jag känner verkligen hur de trycker på. Jag sätter mig upp i sängen och säger rätt ut "Det trycker på!" Anita riktar blicken mot mig och säger "Nej Janica, det kan de inte göra". "MEN DE TRYCKER PÅ!" skriker jag. Jenny undersöker och tittar på mig "Du är fullt öppen Janica. Du hinner inte få någon bedövning, vi får ringa ner till narkosen." "FÅR JAG INGEN BEDÖVNING?! MEN JAG VILL JU HA BEDÖVNING!" säger jag och tittar på Maria. "Tyvärr vi hinner inte" säger Jenny. Anita kommer gående mot sägen, stryker mig i håret och säger med en lugn röst "Du klarar av de ändå". "Jaha jag får väl göra de då" tänker jag för mig själv. Just nu känns det otroligt konstigt, de trycker på mer och mer och känns som att jag vill krysta. Jag säger de och dom säger åt mig att de bara är att krysta. Jag tar i för kung och fosterland.. Det gör ont men ju mer jag trycker på destomer försvinner smärtan. Jag ser att Jenny plockar upp någon sprayflaska, hon säger att de är bedövning. Efter ett tag av krystande, inte vet jag? 10 min kanske. Så ser man Thea's hår. Maria tittar på mig och säger "får jag titta?" Jag skrattar för mig själv och säger "de är väl bara att titta." Hon ler och säger "Janica hon är precis som du har föreställt dig en Thea, mycket brunt hår." Jag blir varm inombords och nu kommer nästa krystvärk. Jag krystar och krystar men inget händer. Hon sitter fast.. Anita ställer sig bredvid min mage och säger "Nästa gång de kommer en krystvärk kommer jag trycka på din mage. Maria, ta ett tag bakom Janica's nacke och tryck henne framåt." Maria lägger armen om min rygg och böjer mig framåt. Nu kommer nästa värk, Anita trycker hårt på magen, Maria står och böjer mig framåt. Jag vill bara skrika.. Men jag vet att om jag gör de försvinner kraften. Så jag kniper käft. Inget händer.. Dom bestämmer sig för att klippa. Jenny Tar upp flaskan och sprayar sen klipper hon ett litet snitt. Jag känner ingenting.. Nästa värk kommer och jag pressar verkligen allt jag har. Hon är ute, min lilla prinsessa är här. Hon skriker och det verkar som att hon mår bra. Mitt hjärta rusar i 300 och jag börjar skaka. Adrenalinet är otroligt kraftigt. Dom försöker lägga henne på min mage men navelsträngen är för kort. Dom klipper den och sen ligger hon på mitt bröst. Min egna älskade lilla tjej är här.

01.02

Hon är äntligen här, min lilla tjej. Alla fäller väl en tår eller två, min kropp skakar. Jag fryser.. Jenny tar Thea ur min famn, dom väger, mäter och kollar så hon mår bra. Maria plockar kameran och går fram och knäpper kort. Jag plockar upp telefonen och ringer mamma, "Ditt barnbarn är här, vill ni komma?" De enda mamma får ur sig är "Redan?! Vi kommer, jag tar med mig alla grejer upp." Jenny ber mig krysta igen och allt äckligt kommer ut.. Sen börjar hon sy ihop mig, mitt i allt kommer mamma och Sanna upp. Dom klär på Thea kläder och myser med henne. Sanna är likblek i ansiktet och de ser ut som att hon ska svimma vilken sekund som hellst. Sjukhus hatarn nr ett ;) Jag ligger och bara skakar i sängen, dom kastar på mig mer och mer filtar men ingenting hjälper. Men vad gör de jag har ju jordens underbaraste tjej här. Anita springer iväg och gör mackor åt oss alla. Sen sitter vi där och mummsar i oss mackorna, dricker sockerdricka och bara myser.

Thea's förlossning är nog de helt sjukaste och coolaste jag har varit med om. En otroligt upplevelse :)

Maria Thea Catarina Henriksson
110425
48 cm & 3466 gram
Sundsvalls Sjukhus kl 01.02

Känner mig ganska duktig, vart en promenad på 5.9 km idag. Helt själv dessutom, de brukar inte hända :)

Idag känns det som att jag har en otroligt dålig dag, känner mig dö less på allt och orkar ingenting.. Men så kan man inte ha de när man har jordens solstråle hemma. Så nu ska fröken få lite lunch sen ska vi ta en promenad :)

Tog oss en lång promenad förut i de otroligt härliga vädret. Tycker att hösten är skön. Frisk luft, inte för kallt och inte för varmt. De vart en promenad på lite mer än en timme. Sjukt härligt, borde kanske göra se lite oftare innan snön kommer :)

Eller ja godmorgon va se kl 07.08. Då va Thea klarvaken, hon är så rolig på morgon. Hon ligger i sin spjälsäng och "sjunger" för sig själv.

Vi klev upp härjade lite, eller ja Thea härjade. Jag låg och halvsov på soffan. Sen vart de gröt för fröken, nu är damen i full gång igen och härjar på som en vilde i sin gåstol. Fattar inte hur hon orkar ;)

Idag vet jag inte riktigt vad vi ska hitta på. Får väl se vad dagen bjuder på helt enkelt :)

Ursäkta dålig uppdatering.

I fredags följde jag med fröken Danell hem, va otroligt längesen man umgicks med henne :) så de va mys att få träffa henne. Efter de hämtade Stefan upp mig så jag fick umgås med han ett tag :)

Lördag va vi bara hemma och myste på. :)

Idag har vi varit med grabbarna upp och hälsat på Mats, längesen man träffade han med så de va jätteroligt och träffa han. Thea och jag va och kollade på tjurarna och de va spännande tyckte fröken. Spec när dom sa mu ;)

Nu sitter vi hemma i soffan och myser, jag och fröken. Och så får det nog bli resten av kvällen ;)

Har kommit fram till att jag saknar sommaren och Gbg, vi hade så jävla roligt där nere. Liseberg, Metallica och den underbara staden. Tror fan att de får bli en tripp ner dit i sommar igen!

Jag är passageraren, det är du som kör
Stan förblöder, allt är stängt
Du pratar jobb, jag längtar hem igen
Åh, det är så svårt att höra vad du säger
Vad är det du egentligen vill säga?

Sekelskiftesvillan gapar tom
Man skymtar fönstren bakom röda löv
Och jag minns din pappas bibliotek

I ett centrumkors där virvlar snön och blåser snålt
Genom ensamhushållens dubbla lås
Och som Sverige sover villor skogar elljusspår
Sextusen vintergransljus mot ensamheten, ensamheten

Ensamheten, ensamheten
Hårt mot hårt mot ensamheten
Ensamheten, ensamheten
Hårt mot hårt mot ensamheten

Ett helt nytt ljus ger oss nytt hopp
Men även skuggorna blir större nu
Och inget är sig längre likt

I din värld av mörker syns dina brister, mina fel
Som sprickor där ljus kan tränga in
Och jag inser plötsligt, kärlek får man bara se
När tak och väggar rasar in igen i ensamheten

Ensamheten, ensamheten
Det är så svårt att höra vad du säger
Ensamheten, ensamheten
Vad är det du egentligen vill säga?
Ensamheten, ensamheten

No worries, or cares
Regrets and mistakes
They're memories made
Who would have known.. How..
Bittersweet
This would taste

Never mind I'll find
Someone like you
I wish nothing but the best for you
Don't forget me
I beg
I remember you said
Sometimes it lasts in love
But sometimes it hurts instead

Ibland känner jag mig ensam, rädd och osäker. Men när jag ser på min lilla dotter försvinner det. Hon ger mig styrka, styrka som får mig att lyckas. Jag vet att jag inte är världens bästa mamma men jag gör mitt bästa. Jag älskar min dotter mest av allt. Det är hon som får mig tro, tro på allt jag gör. Thea är helt klart det bästa som har hänt mig. Ingen kan hindra oss från att lyckas med allt vi vill.

Mamma älskar dig <3

Jag kommer ta en paus från denna blogg, kommer inte skriva på några veckor. Kommer kanske tillbaka eller så öppnar jag en ny blogg. Tack och hej.